Plantene som ikke vokste. Hva var årsakene?

Hva er årsak til at meighetsplantinger ikke vokser. På begynnelsen av 2000 tallet ble det gjort et grundig studium i Sverige av hvorfor nye menighetsplantinger ikke vokser. Dette var bakgrunnen for en avhandling på Ørebro misjonens seminar. Du kan laste ned hele undersøkelsen her.

Et utsnitt:

1.1 Bakgrund
Gnistan för mission tändes i mig under en bibelskola på Götabro Missionsskola hösten år 1993. Mission hade tidigare varit ett mycket belastat ord för mig och mest handlat om Kongo, medicinsk vård och tråkiga besök i tonårsgruppen. Under dessa veckor hände någonting, jag fick ett nytt perspektiv på mission. Det var också här som jag första gången mötte människor som arbetade med mission och församlingsplantering i Sverige och Europa. De nystartade församlingar jag hört talas om innan handlade mer om församlingssplittring än om mission. Det intresse som väcktes på Götabro har fortsatt att gro. Under ett år på Hållands Folkhögskolas bibellinje i Jämtland år 1994-1995 fick jag mer undervisning i ämnet, och fick möjlighet att besöka några nyplanterade församlingar. När jag sedan flyttade till Örebro och började på Örebro Missionsskola samt blev en del av församlingen Mötesplatsen kan man säga att fröet slog ut i blom. Den teori som jag läst mig till på skolan och den praktik jag fått i Mötesplatsen har gjort att församlingsplantering är något som jag idag ”brinner” för. Jag är själv med i ledningsgruppen för mp2, en form av församlingsplantering av en kulturell områdesförsamling för tonåringar inom Mötesplatsen, och har upptäckt att församlingsplantering inte handlar om splittring utan om att fullgöra Guds mission. Under mina år i Örebro har jag besökt och intervjuat ledare för flera växande församlingsplanteringar både i Sverige och i Danmark. Oftast är det växande församlingsplanteringar vi studerar och drar lärdomar av. När jag skulle börja planera min uppsats slog tanken mig att det vore intressant att undersöka de församlingsplanteringar som inte är växande, och de som till och med blivit tvungna att lägga ned församlingsplanteringen. Någon sådan studie har inte gjorts tidigare i Sverige.

Kyrkan i Sverige är i kris.[1] Mellan år 1985 och 1995 tappade frikyrkorna i Sverige 14% av sina medlemmar, och 1995 var endast 3,0 procent av Sveriges befolkning med i någon frikyrka.[2] Svenska kyrkan (SvK) upplever en liknande utveckling där antalet gudstjänstbesök minskat med 25% bara under perioden år 1990-1999.[3] I denna kris är församlingsplantering idag något som är uppsatt på agendan i flera av frikyrkosamfunden i Sverige, och kommer troligen i ännu större utsträckning att vara det i framtiden. Sveriges Frikyrkosamråd uppmanar frikyrkosamfunden och dess församlingar i Sverige att starta nya församlingar.[4] Det enda samfund i Sverige idag som har en fungerande strategi och ett verksamt program för att starta nya församlingar är Nybygget – Kristen Samverkan (Nybygget). Svenska Alliansmissionen (SAM) har under en tid haft en medveten satsning på pionjära insatser. Svenska Missionsförbundet (SMF) och Svenska Baptistsamfundet (SB) är på gång att starta särskilda projekt för församlingsplantering. Frälsningsarmen (FA) talar om att starta nya kårer i sitt strategidokument men Pingströrelsen (PR) och Metodistkyrkan (MK) har ännu ingen central strategi för församlingsplantering.[5] SvK har startat nya församlingar i förortsområden vid behov, men har ingen strategi för det.[6] Det finns fortfarande ingen litteratur skriven i Sverige i ämnet och den enda boken som finns översatt till svenska är Nybyggare av Martin Robinson och Stuart Christine.[7] I förberedelserna inför en församlingsplantering anser jag att det vore oansvarigt att inte studera andra församlingsplanteringar och lära av både deras framgång, men också av deras misstag.


[1] Med kyrkan menar jag summan av de som bekänner Jesus Kristus som Herre och deltar i en församlingsgemenskap.

[2] Skog, 1997, s. 71.  Siffrorna i Tro & Tanke bygger på statistik gällande 1985-1995. Nybygget har senare gjort en prognos för hur statistiken fram till 1999 skulle bli. Resultatet blev då en minskning mellan 1985 och 1999 med 20% och att bara 2,7% av rikets befolkning var medlem i en frikyrka. Dessa siffror grundar sig på rundringningar till respektive samfundskanslier. I de siffrorna finns dock inga uppgifter på dubbelanslutna församlingar. E-post från Manfred Rusner till Waldemar Sjögren, 2000-11-28.

Med frikyrka menas här de traditionella svenska frikyrkosamfunden, ej Romerskt Katolska kyrkan eller Ortodoxa och österländska kyrkor. Jag räknar in Pingströrelsen och Frälsningsarmén, även om de inte själva identifierar sig som frikyrkosamfund. Detta grundar jag på Sveriges Frikyrkosamråds definitioner i sin statistik. De kommer härefter att benämnas som frikyrkosamfund.

[3] Svenska kyrkan, 2000, s. 1. Siffrorna gäller totalt antal huvudgudstjänster inklusive temagudstjänster som firas som huvudgudstjänster.

[4] Nya Dagen, 2000-01-19.

[5] Nya Dagen, 2000-11-10.

[6] E-post från Carl Axel Aurelius till Waldemar Sjögren, 2001-01-10, s. 1.  Aurelius är kyrkosekreterare i SvK.

[7] Robinson & Christine, 1994.

 

Du kan laste ned hele undersøkelsen her.